Tillbaka på jobbet efter 3 veckors semester och det känns helt okej! :)
Jag tror jag behöver lite struktur i tillvaron. Har varit för mycket hit och dit ett tag.

Sista dan på semestern och det regnar ute. Men hur konstigt det än låter, så passar vädret ypperligt för mej idag. Dels har jag ju ont i halsen och bör därför hålla mej ifrån alla ansträngande aktiviteter, vilket är omöjligt om solen skiner. Dels så fyller min yngste systerson 18 år idag och jag ska åka dit och gratta honom fram på eftermiddan.

Han skulle sova till ett sa han.   Dagens ungdom! Så sägs det, men har det inte varit så i alla tider?

Lagom till att det är dags att börja jobba igen, så börjar jag känna av en förkylning. Lämpligt! Eller inte...

Det skaver lite i halsen och jag hostar alltmer.

Jag vill absolut inte bli sjuk nu! Jag hade ju tänkt, nu när jag får lite struktur på vardagen igen i och med jobbstarten, att trappa upp träningen ytterligare och sluta upp med allt okynnesätande. Det har blivit lite för mycket godsaker den senaste tiden. Tyvärr!

Sitter iaf med Melodikrysset just nu, precis som det ska vara på en lördag. Har hunnit tvätta en maskin och hängt ut. Hoppas på uppehåll så att den hinner torka.

Måste säga att jag är riktigt nöjd med vädret som har varit under min semester!   

Tror att jag ska satsa på första perioden nästa år också, om nån vänlig själ vill byta med mej.

Inte för att jag räknar med att vädret blir lika bra nästa år, utan för att jag gillar den här ljusa tiden.

Igår flydde vi undan regnvädret här hemma och drog iväg på marknad. Där var vädret perfekt; varmt och mulet. Det blev inga större affärer, men ett par sköna byxor fick följa med hem, tillsammans med lite mjukt tunnbröd.

Träffade många bekanta, både gamla och nya. Lite dråpligt var det, kanske mest för honom, när jag gick fram till en gammal klasskompis och frågade om han kände igen mej. Vi har nog inte setts sen vi slutade skolan. Jodå, svarade han, du är ju fru x och nämnde mitt gamla efternamn. Sen sa han att jag var K´s mamma, alltså min mamma. Antingen måste han ha tyckt att jag såg mycket äldre ut (med tanke på att mamma är 23 år äldre än jag) eller så tänkte han inte alls!   

Idag skiner solen, iaf än så länge och jag längtar ut på en cykeltur. Men jag får nog ta det lite lugnt, med tanke på min onda hals. Vill ju inte göra ont värre.

Om vädret håller i sej blir det sen grillat till middag. Det gäller ju att passa på!

Igår gav jag mej på den andra sträckan (från söder) av Höga Kusten-leden.

Hade stora problem att hitta till målet bara, där jag skulle lämna cykeln. Ortnamnet finns nämligen inte på Eniros karta... Men till slut så!

Lika bra var det att jag blev lite försenad, för då hann regnet dra förbi.

Jag startade i Lövvik (ni vet, där Tomas Ledin som barn tillbringade sina somrar hos farmor och farfar) och gick norrut mot Fjärdbotten som var målet för dagen. Alldeles i början kunde man välja att ta en omväg upp till Valkallen, varifrån utsikten sägs vara fantastisk.

Sägs... jag gick nämligen inte ända upp. När jag kom fram till den här trappan så började min höjdrädsla att säga ifrån och när jag väl tagit mej uppför den, så kom jag inte längre. Jag vet att det inte var lång bit kvar till toppen, men det hade regnat och var halt och definitivt inte världens bästa terräng att gå i.

Så jag satte mej ner på en stenhäll, åt lite matsäck och samlade mod för att ta mej ner igen.

Ner kom jag och senare upptäckte jag, att om jag hade gått ända upp så hade jag kunnat ta en annan väg ner. Fast jag vet ju å andra sidan inte hur brant den var...

I vilket fall så var det fin utsikt även från den punkt jag lyckades ta mej upp till:

Det syns på himlen att det var åska i luften

Jag fortsatte min ensamma vandring på grusvägar och genom skog. Och jag kunde känna det i luften när jag började närma mej havet.

Så underbart!   

  Klapperstensfält var inte det lättaste att gå på och inte heller alla trädrötter som stack upp överallt och jag vet inte hur många gånger jag höll på att flyga på näsan. Tänk om det hänt nåt! Ingen visste ju vart jag var. 

Till Rödhällorna orkade jag inte gå ut. Det var folk där och badade och jag har ju varit där förut.

Till sist var vandringen över och alldeles i slutet passerade jag ett ungt par, som gått samma sträcka men som hade betydligt tyngre packning än jag. De hade kanske gått ända från Hornöberget och skulle vidare på nästa etapp?

Den tar jag en annan dag.   

Inser att det är dags att köpa nya joggingskor och/eller ett par riktiga vandringskängor?

Tog en kopp kaffe innan jag äntrade cykeln för tillbakafärd mot Lövvik.

Inte en droppe regn fick jag på mej under hela dagen, trots att det hängde i luften och åskan mullrade på håll.

 Tillbaka i Lövvik, med Höga Kustenbron i bakgrunden

Sen börjar jag jobba igen. Det är nästan så att jag längtar... (Men bara nästan.)

Det är typ så tråkigt jag har det just nu.

här inne. Har liksom inte tid idag.

Massor av saker att fixa, innan det i e.m bär iväg på en liten minisemester.

Ser med spänning fram emot morgondagen!

Lite drygt en timme och sen var det klart! Kändes snopet...
Talar naturligtvis om Takidas spelning i Strandparken.
Men vi hade i alla fall tur med vädret!